Utlåtande om gymnasieutbildningen

06.02.2014 kl. 15:41
Folktinget har gett ett utlåtande till Undervisnings- och kulturministeriet om gymnasiets riksomfattande mål och timfördelning.
Till Undervisnings- och kulturministeriet


Ärende: Utlåtande om arbetsgruppens förslag till reform av de allmänna riksomfattande målen för gymnasieutbildningen och timfördelningen (17.12.2013), 2013:14

Undervisnings- och kulturministeriet har den 20 december 2013 begärt Svenska Finlands Folktings (nedan Folktinget) utlåtande i ovan nämnda ärende. Folktinget önskar avge följande utlåtande:

ALLMÄNT

Undervisnings- och kulturministeriet tillsatte den 21 december 2012 en arbetsgrupp med uppgift att bereda förslag till reformen av de allmänna riksomfattande målen för gymnasieutbildningen samt av gymnasieutbildningens timfördelning. Arbetsgruppen hade till uppgift att:

1. utarbeta förslag till allmänna riksomfattande mål för undervisningen som avses i gymnasielagen och timfördelningen samt
2. bedöma de ekonomiska och övriga verkningarna av förslagen

Gymnasieundervisningens allmänna riksomfattande mål

I Gymnasielagen (629/1998) stadgas att gymnasieutbildningen är en allmänbildande utbildning som ger studeranden färdigheter att inleda studier vid universitet eller yrkeshögskola eller att inleda yrkesutbildning som bygger på gymnasiets lärokurs. I arbetsgruppens förslag till gymnasieundervisningens allmänna riksomfattande mål har arbetsgruppen beaktat gymnasielagens anda gällande studerandens utveckling till goda, harmoniska och bildade människor och samhällsmedlemmar samt att ge dem sådana kunskaper och färdigheter som de behöver för fortsatta studier, i arbetslivet, för fritidsintressen och en allsidig personlighetsutveckling. Dessutom ska utbildningen stödja de studerandes förutsättningar för livslångt lärande och för att utveckla sig under hela sitt liv.

Folktinget understöder arbetsgruppens uttalade mål att utbildningen ska stärka och fördjupa de studerandes allmänbildning och utveckla deras färdigheter för fortsatta studier i universitet och yrkeshögskolor.

I arbetsgruppens förslag till ny förordning stadgas i 3 § Kunskaper och färdigheter bl.a. att ...utbildningen ska stärka förmågan att kunna uttrycka sig skriftligt och muntligt även på andra språk än undervisningsspråket...
Nu gällande förordning (955/2002) stadgar i 4 § Behövliga kunskaper och färdigheter bl.a. att ...Studeranden skall kunna uttrycka sig muntligt och skriftligt på de båda inhemska språken samt på minst ett främmande språk...

Rådet för Utbildningsutvärdering har på uppdrag av Undervisnings- och kulturministeriet gjort utvärderingen ”Lukion tuottamat jatkokoulutusvalmiudet korkeakoulutuksen näkökulmasta-Färdigheter för högskolestudier efter gymnasiet” publikation 59, Jyväskylä 2012.  I rapporten konstateras bl.a. att uppmärksamhet borde fästas speciellt vid baskunskaperna i modersmålet och matematiken samt i kunskaperna i svenska språket, vilka är centrala framgångsfaktorer i de fortsatta studierna.  De svaga baskunskaperna i svenska språket försvårar de studerandes möjligheter att klara av kursen i den sk. tjänstemannasvenskan som är en obligatorisk del av högskolestudierna. De bristande kunskaperna i svenska påverkar också innehållet i läroplanerna då det är svårt att i dem inkludera svenskspråkig litteratur.

Flera universitet har också klagat över att de är tvungna att ordna kompletteringskurser i svenska språket, kunskaper som de studerande borde ha erhållit i gymnasiet.
Också nationalspråksstrategin som godkändes av Statsrådet 20.12.2012 behandlar ingående de bristande kunskaperna i svenska språket och drar upp riktlinjer för hur man kunde rätta till rådande läge.
Förslaget till förordning står i bjärt kontrast till vad ovan har redovisats för.

Folktinget förutsätter att följande skrivning intas i förordningens 3 §: ”Studeranden skall kunna uttrycka sig muntligt och skriftligt på de båda nationalspråken, finska och svenska,  samt på minst ett främmande språk.”

I Undervisnings- och kulturministeriets promemoria 2012:10 ”Funktionell svenska – utgångspunkter för att utveckla undervisningen i svenska som det andra inhemska språket” finns många förslag till åtgärder hur undervisningen i svenska kunde utvecklas. Dessa förslag bör beaktas när gymnasieundervisningen förnyas.

Folktinget understryker vikten av att undervisningen i svenska i de finska gymnasierna, särskilt den muntliga delen, kräver positiva och kreativa satsningar för att göra innehållet i undervisningen levande.  På så sätt skapas ett bättre språkklimat.

Flertalet av de svenskspråkiga gymnasierna är små eller mycket små gymnasier, endast fjorton gymnasier har 200 eller fler studerande. Gymnasiet skall för de studerande utgöra en psykiskt och fysiskt trygg studiemiljö, som i en öppen och positiv anda möjliggör inlärning och deltagande. En förutsättning för att detta mål skall uppfyllas är att det finns ett tillräckligt och regionalt jämlikt utbud av gymnasieutbildning. Den stora valfrihet som ingår i de alternativa timfördelningsförslagen skulle medföra att de små gymnasierna får det svårt att hävda sig i fortsättningen. Samarbetet mellan de svenskspråkiga gymnasierna bör öka, så att det är möjligt att bevara ett relativt tätt nät av gymnasier. Utvecklade undervisningsmetoder, digital undervisning på distans i en del ämnen och ibruktagande av modern teknik överlag, är möjligheter som bör utnyttjas till fullo.

Folktinget anser att de små gymnasiernas ställning bör tryggas även i fortsättningen. Samarbetet mellan de svenskspråkiga gymnasierna bör öka och utvecklade undervisningsmetoder, digital undervisning på distans i vissa ämnen och modern teknik överlag bör tas i bruk.


Timfördelningen

Arbetsgruppen har framlagt tre olika förslag till timfördelning för gymnasiet, alternativen A, B och C. Alternativen skiljer sig från varandra så, att de obligatoriska kursernas antal minskar mest i alternativ A (12 kurser), därnäst mest i alternativ B (10 kurser) och minst i alternativ C (3 kurser). Valfriheten för de studerande skulle alltså öka mest i alternativen A och B.

Folktinget anser att det är viktigt att gymnasiestuderande inte alltför tidigt kan välja bort sådana ämnen som begränsar senare studiemöjligheter och yrkesval. De studerande ska ha kvar valmöjligheter ännu när de avlagt studentexamen, utan att vara tvungna att komplettera sina kunskaper för att komma in på universitet. Få studerande vet vad de vill bli när de börjar i gymnasiet. Om valfriheten är för stor, kan det vara frestande att välja bort ämnen som upplevs som svåra och gå där hindret är lägst. Ojämlikheten kan öka då studerande till föräldrar med hög utbildning kan tänkas välja också svåra ämnen.

Folktinget anser att inget av de förslagna alternativen till timfördelning i gymnasieundervisningen är tillfredsställande.

God allmänbildning förutsätter också en rimlig kunskap i många olika realämnen. I dagens Finland förutsätts en bildad person känna till både Finlands och Europas historia. De reaktioner som exempelvis TV-programmet ”Finland är svenskt” väckte visade att kunskaperna i Finlands tidigare historia är mycket begränsade bland den finländska allmänheten. I ett EU-land som Finland kan man också förutsätta en åtminstone grundläggande kunskap om Europas historia. Att föreslå att historieundervisning och undervisningen i samhällslära görs frivillig kan därför närmast uppfattas som en katastrof.

Folktinget kan inte godkänna att undervisningen i historia och samhällslära görs frivillig. Tvärtom borde den obligatoriska undervisningen i historia också omfatta Finlands historia före år 1809.

En god och tillräcklig undervisning i naturvetenskaperna förefaller särskilt angelägen när det gäller eleverna i de svenskspråkiga gymnasierna, då de svenspråkiga studenternas resultat inom naturvetenskaperna i studentexamen redan under ett flertal år varit sämre än de finskspråkigas.

Folktinget kan inte godkänna att undervisningen i naturvetenskaperna minskar. De gemensamma allmänna studiehelheter som arbetsgruppen föreslår kan inte ersätta behovet av undervisning i de egentliga naturvetenskaperna.

Hänvisande till ovan under rubriken ”Gymnasieundervisningens allmänna riksomfattande mål” framförda synpunkter gällande de studerandes kunskaper i svenska språket anser Folktinget att de obligatoriska kursernas antal i svenskundervisningen borde utökas.

Folktinget föreslår att den obligatoriska undervisningen i svenska i de finska gymnasierna utökas med en obligatorisk kurs.

Övrigt

Folktinget önskar fästa ministeriets uppmärksamhet vid att arbetsgruppens promemoria ”Tulevaisuuden lukio” endast finns på finska. Inte heller förslaget till ny förordning finns på svenska, vilket inte är i enlighet med språklagens stadganden.

Utlåtandets centrala innehåll

Gymnasieundervisningens allmänna riksomfattande mål
Folktinget understöder arbetsgruppens uttalade mål att utbildningen ska stärka och fördjupa de studerandes allmänbildning och utveckla deras färdigheter för fortsatta studier i universitet och yrkeshögskolor.

Folktinget förutsätter att följande skrivning intas i förordningens 3 §: ”Studeranden skall kunna uttrycka sig muntligt och skriftligt på de båda nationalspråken, finska och svenska,  samt på minst ett främmande språk.”

Folktinget understryker vikten av att undervisningen i svenska i de finska gymnasierna, särskilt den muntliga delen, kräver positiva och kreativa satsningar för att göra innehållet i undervisningen levande.  På så sätt skapas ett bättre språkklimat.

Folktinget anser att de små gymnasiernas ställning bör tryggas även i fortsättningen. Samarbetet mellan de svenskspråkiga gymnasierna bör öka och utvecklade undervisningsmetoder, digital undervisning på distans i vissa ämnen och modern teknik överlag bör tas i bruk.

Timfördelningen

Folktinget anser att inget av de förslagna alternativen till timfördelning i gymnasieundervisningen är tillfredsställande.

Folktinget kan inte godkänna att undervisningen i historia och samhällslära görs frivillig. Tvärtom borde den obligatoriska undervisningen i historia också omfatta Finlands historia före år 1809.

Folktinget kan inte godkänna att undervisningen i naturvetenskaperna minskar. De gemensamma allmänna studiehelheter som arbetsgruppen föreslår kan inte ersätta behovet av undervisning i de egentliga naturvetenskaperna.

Folktinget föreslår att den obligatoriska undervisningen i svenska i de finska gymnasierna utökas med en obligatorisk kurs.

Svenska Finlands folkting

Christina Gestrin 
Ordförande         

Anders Björklöf
Biträdande folktingssekreterare