Lägesrapporten av beredningsgruppen för en lag om ordnandet av social- och hälsovården

14.10.2013 kl. 10:13
Folktinget har till social- och hälsovårdsministeriet gett ett utlåtande om lägesrapporten av beredningsgruppen för en lag om ordnandet av social- och hälsovården.

Social- och hälsovårdsministeriet  

Ärende:  Svenska Finlands folktings utlåtande om lägesrapporten av beredningsgruppen för en lag om ordnandet av social- och hälsovården

Hänvisning: Begäran om utlåtande STM022:00/2013, 15.8.2013

UTLÅTANDE

Svenska Finlands folkting har tagit del av lägesrapporten av beredningsgruppen för en lag om ordnandet av social- och hälsovården. Folktinget finns inte med som remissinstans i social- och hälsovårdsministeriets begäran om utlåtande, men på grund av servicestrukturreformens inverkan på de språkliga rättigheterna, ger Folktinget ändå ett utlåtande i frågan.  

Ministeriet bad om kommentarer särskilt i fråga om kriterierna för bildande av ett social- och hälsovårdsområde och ett område på basnivå, specialupptagningsområdets ställning och befogenhet, finansieringen och fördelningen av kostnaderna samt tidtabellen. Folktinget kommenterar inte finansieringen, kostnadsfördelningen eller tidtabellen. Gällande övriga frågor ger Folktinget följande utlåtande.

Kriterier för bildande av ett social- och hälsovårdsområde och ett område på basnivå

I lägesrapporten konstateras att det är möjligt att avvika från de fastställda befolkningsunderlagskriterierna när områden bildas, t.ex. på grund av tillgodoseende av de språkliga rättigheterna. Med hänvisning till 122 § i grundlagen och riksdagens grundlagsutskotts betänkande om grundlagspropositionen framförs i rapporten att man särskilt måste se till att administrativa förändringar inte försämrar möjligheterna att klara sig på sitt eget språk.

Folktinget uppskattar att beredningsgruppen betonar de språkliga rättigheternas ställning i administrativa förändringar, och vill ytterligare specificera på vilket sett rättigheterna ska iakttas vid bildandet av social- och hälsovårdsområden och områden på basnivå.

Folktinget hänvisar till att de språkliga rättigheterna har en särställning bland de faktorer som påverkar ett beslut om en administrativ indelning, och de ska därför ges företräde framför övriga kriterier i beslutsfattandet. Sådana kriterier är, förutom befolkningsunderlag, även till exempel samhällsstruktur, funktionell region och pendlingsregion. Riksdagens grundlagsutskott har i sitt utlåtande GrUU 21/2009 rd konstaterat att skyldigheten att trygga de grundläggande rättigheterna förutsätter att man väljer den områdesindelning som bäst tillgodoser de grundläggande språkliga rättigheterna, om det finns alternativa områdesindelningar.

Folktinget hänvisar också till grundlagsexperten, professor Kaarlo Tuoris utlåtande som han gav till Folktinget 13.2.2013 gällande finansministeriets utkast till strukturlag och ändringar i språklagen. Professor Tuori konstaterar följande om bildandet av social- och hälsovårdsområden.
- Om ett social- och hälsovårdsområde ansvarar för primärvården och socialvården i stället för en kommun, är det nödvändigt att garantera att invånarnas reella möjlighet att få service på svenska och finska inte försvagas. 
- Om social- och hälsovårdsområdet organiseras i form av en samkommun ska de språkliga rättigheterna inom specialsjukvården garanteras, så att de är av samma eller bättre nivå än inom nuvarande samkommuner för sjukvårdsdistrikt.
- Om social- och hälsovårdsområdet organiseras med ansvarskommunmodellen krävs det särskild reglering på lagnivå för att tillgodose de språkliga rättigheterna i modellen.

I praktiken har de språkliga rättigheterna ofta förverkligats bättre i små enheter än i stora. Svenskspråkiga kommuner och tvåspråkiga kommuner med svensk majoritet har idag ett relativt litet befolkningsunderlag, men när social- och hälsovårdsområden och områden på basnivå bildas blir den svenskspråkiga befolkningens relativa andel mindre. Detta leder till att det blir svårare att upprätthålla den språkliga servicen, och invånarnas reella möjlighet till service på svenska försvagas.  

Folktinget efterlyser en redogörelse för hur de specialvillkor som följer av de grundläggande språkliga rättigheterna ska beaktas i den fortsatta lagberedningen. 

Enligt beredningsgruppens lägesrapport ska förvaltningen av ett område på basnivå och i regel också förvaltningen av ett social- och hälsovårdsområde ordnas enligt modellen med ansvarskommun. Regleringen av modellen ska enligt rapporten utformas så att den tryggar de språkliga rättigheterna enligt språklagen.  Folktinget anser att ansvarskommunens språkliga status bör regleras tydligt i kommunallagen.

Folktinget vill här också lyfta fram det faktum att det i språklagen inte finns någon modell för hur de språkliga rättigheterna ska iakttas i en ansvarskommuns verksamhetsområde. Ansvarskommunmodellens språkliga status bör därmed bestämmas på ett sätt som garanterar de grundläggande språkliga rättigheterna. Förutom att regleringen bör trygga de språkliga rättigheterna enligt språklagen, bör de språkliga rättigheterna tryggas också enligt socialvårdslagen och hälso- och sjukvårdslagen samt socialvårdens klientlag och patientlagen.

Folktinget anser att ansvarskommunens språkliga status bör regleras såsom samkommunernas språkliga status enligt språklagen. Folktinget föreslår därför följande tillägg till 6 § 1 mom. 2 punkten i språklagen (tillägget är den understreckade texten).

2) tvåspråkiga myndigheter statliga centralförvaltningsmyndigheter och andra myndigheter, vilkas ämbetsdistrikt omfattar kommuner som har olika språk eller minst en tvåspråkig kommun, samt tvåspråkiga kommuners myndigheter liksom även en samkommuns myndigheter, om kommuner med olika språk eller minst en tvåspråkig kommun hör till samkommunen, samt myndigheter i en ansvarskommun för social- och hälsovård, om kommuner med olika språk eller minst en tvåspråkig kommun ingår i ansvarskommunens verksamhetsområde.

Motsvarande tillägg bör göras även i speciallagstiftningen gällande klientens och patientens rätt till social- och hälsovård på finska och svenska.

Folktinget anser också att det i lagen om ordnande av social- och hälsovården uttryckligen bör anges att ansvarskommunen ansvarar för att de språkliga rättigheterna inom social- och hälsovården förverkligas i enlighet med språklagstiftningen. Folktinget föreslår följande språkbestämmelse:

Ansvarskommunen ska ordna social- och hälsovård på ansvarskommunens språk. Ansvarskommuner vars verksamhetsområde omfattar tvåspråkiga eller både finsk- och svenskspråkiga kommuner ska ordna social- och hälsovård på finska och svenska så att klienterna eller patienterna blir betjänade på det språk de väljer.

Specialupptagningsområdets ställning och befogenhet

De centrala uppgifterna för de nya specialupptagningsområdena är enligt lägesrapporten att trygga likvärdighet i tjänster som centraliseras, att undvika överlappningar och luckor i tjänsterna, att samordna den regionala forskningen, utvecklingen och undervisningen, samt att utföra vissa myndighetsuppgifter.

Folktinget konstaterar att viss social- och hälsovård kräver ett stort befolkningsunderlag för att fungera tillfredsställande på svenska. Mentalvård, missbrukarvård, barnskydd, specialomsorg och viss handikappservice på svenska är exempel på sådan verksamhet. Dessa vårdformer bör därför samordnas och styras gemensamt, istället för att uppgiften splittras mellan flera social- och hälsovårdsområden.

Folktinget anser att social- och hälsovården för utsatta grupper bör koordineras och ges ett kunskapsstöd inom ramen för ett nationellt organiserat samarbete. Folktinget anser därför att ett enda (tvåspråkigt) specialupptagningsområde bör få uppgiften att koordinera den svenskspråkiga social- och hälsovård som kräver ett stort befolkningsunderlag. I samband med den gemensamma samordningen och styrningen, bör kompetensen inom vården av utsatta grupper på svenska säkerställas, bland annat genom att man breddar och förstärker samkommunen Kårkullas verksamhet till att även omfatta upprätthållande av kompetens inom mentalvård, barnskydd och viss handikappservice på svenska.

Målet med den gemensamma samordningen och styrningen samt upprätthållandet av kompetensen inom vissa vårdformer är att skapa obrutna kvalitativa vård- och servicekedjor på svenska mellan socialvården, primärvården och den specialiserade vården. Samtidigt ska närservicen på svenska garanteras.

När det gäller forskningen, utvecklingen och undervisningen på svenska idag, är verksamheten inte koncentrerad till en viss region, utan utspridd i hela Svenskfinland. Verksamheten är ändå för liten för att det skulle vara ändamålsenligt att splittra den mellan de specialupptagningsområden vars verksamhetsområde omfattar svensk- eller tvåspråkiga kommuner. Folktinget anser därför att det bör skapas ett gemensamt nationellt uppdrag på specialupptagningsområdesnivå för att samordna och koordinera forskning, utveckling och utbildning på svenska. I detta nationella uppdrag bör det finlandssvenska kompetenscentret på det sociala området ha en fortsatt roll.

För att tillgången till kvalitativ svenskspråkig social- och hälsovård ska kunna säkerställas, krävs att specialupptagningsområdenas uppgifter är lagstadgade och att områdena har behörighet att utöva offentlig makt. Särlösningar för den svenska servicen är sårbara om de baseras på frivillighet. Folktinget förespråkar därför att specialupptagningsområdena organiseras i form av juridiska personer med beslutanderätt och möjlighet till viss serviceproduktion.

Övrigt

Sammanslagningsutredningar

När kommunerna gör sammanslagningsutredningar i enlighet med 4b § i kommunstrukturlagen, ska de kunna beakta den nya servicestrukturen inom social- och hälsovården samt hur denna påverkar de språkliga förhållandena. För att de språkliga förhållanden ska kunna tas i betraktande krävs att kommunerna i sin sammanslagningsutredning redogör för hur den språkliga servicen är ordnad i nuläget, samt för hur den språkliga servicen kan komma att förändras i samband med en eventuell sammanslagning och en ny servicestruktur. Utredningen ska beaktas redan när kommunindelningen bereds, så att den språkliga minoritetens rättigheter inte försvagas.

Plan för närservice

I lägesrapporten konstateras att tjänsterna i ett social- och hälsovårdsområde och i ett område på basnivå ska ordnas för alla invånare så att jämlikheten enligt grundlagen uppfylls. För att trygga närservice ska både områden på basnivå och social- och hälsovårdsområden utarbeta planer för hur tjänsterna ska tillgodoses.

Folktinget vill här betona att jämlikheten enligt grundlagen även innefattar jämlik behandling av den finsk- och svenskspråkiga befolkningen i enlighet med 17 § 2 mom. i grundlagen. Därför är det viktigt att basområden och social- och hälsovårdsområden, som har en eller flera enspråkigt svenska eller tvåspråkiga medlemskommuner, även redogör för hur den svenskspråkiga närservicen ska säkerställas när planerna uppgörs. Folktinget betonar särskilt att det noggrant bör utredas och planeras hur närservice inom social- och hälsovården ska säkerställas på svenska.

Samarbete kring rekrytering

Många tvåspråkiga kommuner har svårigheter att hitta personal som har tillräckliga språkkunskaper för att kunna sköta arbetsuppgifterna så som språklagstiftningen kräver. Därför är det viktigt att kommunerna redan i början av rekryteringsprocessen aktivt kräver språkkunskaper samt även utnyttjar svenskspråkiga rekryteringskanaler. Folktinget föreslår att man utreder möjligheten till en gemensam rekryteringsenhet för svenskspråkig social- och hälsovårdspersonal i metropolområdet och även inom tvåspråkiga social- och hälsovårdsområden.

Slutligen

I nationalspråksstrategin konstaterar statsrådet att man, när strukturer reformeras, alltid ska ”se till att effekterna av lösningarna och strukturerna är sådana som tryggar de språkliga rättigheterna och den livskraftiga tvåspråkigheten” och att man ska ”leta efter sådana lösningar som på bästa sätt tryggar rättigheterna för den mindre gruppen” (Nationalspråksstrategi, Principbeslut av statsrådet 4/2013, s. 40-41).

Med hänvisning till ovissheten kring ansvarskommunens språkliga skyldigheter och till de villkor som härleds ur grundlagen gällande de språkliga rättigheternas företräde vid områdesindelningar, förutsätter Folktinget en lösning som garanterar likvärdig service på finska och svenska.

Folktinget ber beredningsgruppen fästa uppmärksamhet vid ovan nämnda ståndpunkter i sitt fortsatta arbete.

Helsingfors, 11.10.2013

Svenska Finlands folkting

Christina Gestrin  
Folktingsordförande  

Markus Österlund
Folktingssekreterare

Johanna Lindholm
Språkskyddssekreterare