Till Social- och hälsovårdsministeriet
Social- och hälsovårdsministeriet har den 29 juni 2010 begärt Svenska Finlands folktings (nedan Folktinget) utlåtande i ovan nämnda ärende. Folktinget ger följande utlåtande:
Principerna och värdegrunden
Arbetsgruppen har utarbetat sitt förslag i form av tio allmänna principer som styr verksamheten inom socialvården. Principerna definierar enligt arbetsgruppen de val och den värdegrund utgående från vilka socialvårdslagstiftningen bör utvecklas. Arbetsgruppen har utarbetat sitt förslag till centrala riktlinjer för att revidera socialvårdslagstiftningen utgående från dessa tio allmänna principer.
I arbetsgruppens rapport framförs att gruppen har diskuterat ingående de vägledande principerna för utvecklingsarbetet samt att de velat lyfta fram allmänna samhälleliga perspektiv och riktlinjer. Därtill betonar arbetsgruppen att de principer som föreslås beskriver de val och den värdegrund som man bör utgå ifrån när man utvecklar det lagstiftningsprogram som ska presenteras senare. Arbetsgruppens principer är: principen om jämlikhet, principen om det allmännas ansvar, universalitetsprincipen, principen om socialt ansvar, principen om förebyggande, principen om normalitet, helhetsprincipen, principen om människonärhet och säkerställandet av delaktighet, principen om valfrihet, principen om öppenhet och diskretion.
Ur rapporten framgår inte att arbetsgruppen skulle ha i något skede av principdiskussionerna diskuterat de språkliga rättigheterna. Folktinget vill i detta sammanhang påminna om att i samband med att Finland blev självständigt stadfästes att landet har två officiella nationalspråk, finska och svenska. När reformen av de grundläggande medborgerliga fri- och rättigheterna, som genomfördes år 1995, och den nya grundlagen som trädde i kraft den 1 mars 2000 stärktes principen om Finlands officiella tvåspråkighet och nationalspråkens jämställdhet samt de språkliga rättigheterna och det allmännas förpliktelser i språkfrågor.
Folktinget anser att de språkliga rättigheterna ska utgöra en naturlig del av den värdegrund utgående från vilken socialvårdslagstiftningen bör utvecklas.
Vägledande riktlinjer för reformen
Arbetsgruppen anser att utgångspunkten för en reform av socialvårdslagstiftningen ska vara människan och hennes behov. För att detta skall fungera också i praktiken är det viktigt att människan har möjlighet att kommunicera på sitt eget språk för att uttrycka sina behov.
Enligt grundlagen och språklagen har landets svenskspråkiga befolkning på närmare 300 000 personer, rätt att använda och få socialvårds tjänster på sitt eget språk svenska. Detta gäller inte endast i teorin utan detta ska också gälla i praktiken. Idag är situationen den att alla socialvårdstjänster inte fungerar på svenska. Det råder bl.a. brist på teckenspråkstolkar på svenska, mentalvårdstjänster, omhändertagande och placering av barn sker inte på barnets språk. Att trygga funktionshindrades självbestämmanderätt, delaktighet och likställd behandling förutsätter att man säkrar och utvecklar användbara, fria, tillgängliga och säkra tjänster också på svenska.
Särskilt viktigt är det att man i framtiden främjar uppkomsten av och användningen av verksamhetssätt med vars hjälp man kan förebygga problem och förhindra att dessa blir permanenta. Dessa åtgärder bör också fungera genomgående på svenska. En person som är svag och utsatt fungerar ofta på myndighetens villkor, dvs. han eller hon anpassar sig till det språk som myndigheten använder. Personer som är i underläge låter oftast bli att kräva tjänster på sitt eget språk eftersom detta kan försämra deras situation .
Arbetsgruppen konstaterar bl.a. att det har varit problem inom socialvården med tillgången av såväl basservice som specialservice. Denna problematik accentueras särskilt då servicen ska ges på svenska.
Folktinget anser att det är särskilt viktigt att personalen inom socialvården behärskar svenska så att de kan ge sina klienter en fullgod service.
I det fortsatta arbetet med att reformera socialvårdslagstiftningen är det mycket viktigt att de som bereder det kommande lagutkastet uppmärksamgörs på att alla tilltänkta strukturer inte går att tillämpa på den svenskspråkiga befolkningens behov av tjänster inom denna sektor. Orsaken till detta är den svenskspråkiga befolkningens numerär är mycket mindre än majoritetsbefolkningens och det att de svenskspråkiga bor på ett stort geografiskt vid sträckt område. För att uppnå en faktisk likabehandling kan det behövas lösningar och åtgärder av så kallad positiv särbehandling för att förbättra de svenskspråkigas ställning och förhållanden.
Folktinget anser att i det fortsatta arbetet med att reformera socialvårdslagstiftningen bör de språkliga konsekvenserna utredas noga och eventuella svenska särlösningar skapas.
För Svenska Finlands folkting
Britta Lindblom
ordförande
Folktingets social- och hälsopolitiska utskott
Viveca Lahti
biträdande folktingssekreterare