Informationsdirektör Kaija Uusisilta
Överinspektör Veli-Pekka Hautamäki
Inrikesministeriet
Ref: SM082:00/2009 20.4.2010
Ärende: Arbetsgruppen VIRANTAs frågor om myndighetsinformation
Svenska Finlands folkting (nedan Folktinget) tackar för möjligheten att besvara de frågor om myndighetsinformation, som Inrikesministeriets arbetsgrupp VIRANTA har ställt 20.4.2010. Folktinget tar i enlighet med sitt lagstadgade uppdrag (1331/2003) ställning till frågorna ur språklig synvinkel och fokuserar på myndigheternas skyldighet att varna befolkningen vid faror.
1. Hur anser ni att varnandet av den svenskspråkiga befolkningen ska skötas?
Folktinget hänvisar till att det finska och svenska språket enligt Finlands grundlag är jämställda nationalspråk, vilket innebär att det allmänna ska tillgodose den finsk- och svenskspråkiga befolkningens kulturella och samhälleliga behov enligt lika grunder. Grundlagens bestämmelser preciseras i språklagen (423/2003). Myndigheterna har således lagstadgad skyldighet att varna den finskspråkiga och svenskspråkiga befolkningen på båda språken. Det behöriga ministeriet ska se till att information som är väsentlig för individens liv, hälsa och säkerhet samt för egendom och miljön ges på båda nationalspråken i hela landet enligt 32 § 1 mom. i språklagen. Enligt förarbetena till språklagen (RP 92/2002 rd) ska denna information ges på finska och svenska oberoende av kommunens språkliga ställning. Bestämmelsen uppfyller till denna del det allmännas skyldighet att tillgodose de grundläggande rättigheterna i enlighet med 22 § i grundlagen.
Folktinget konstaterar att den finsk- och svenskspråkiga befolkningens rätt till nödinformation på sitt eget språk kan ha en avgörande betydelse i nödsituationer. Många svenskspråkiga finländare behärskar finska i varierande grad, men det finns också tiotusentals personer i landet (utöver landskapet Åland) som inte klarar sig på finska. Rörligheten inom landet bidrar för sin del till att den tvåspråkiga informationen inte kan koncentreras endast till svensk- och tvåspråkiga kommuner, och nödmeddelandena ska alltså ges på finska och svenska i hela landet. Det behöriga ministeriet ansvarar för att detta fungerar i praktiken.
2. Hur bra anser ni att polisen, räddningsväsendet, Gränsbevakningsväsendet och Nödcentralsverket sköter varnandet av befolkningen på olika språk?
Folktinget hänvisar till att biträdande justitieombudsman Jukka Lindstedt har tagit ställning till grundläggande språkliga rättigheter i nödmeddelanden i ett avgörande (Dnro 361/2/09, 30.9.2009). Bitr. JO hänvisar till att det allmänna självmant ska tillgodose de språkliga rättigheterna. Han konstaterar att ministeriet bör fastställa vem som ansvarar för översättningen av nödmeddelanden och framhåller att det kan vara befogat att se över den reglering som gäller nödmeddelanden.
Folktinget har inom sin egen verksamhet handlagt ärenden om enspråkigt finska nödmeddelanden vid flera tillfällen och har även uppmärksammat riksdagens justitieombudsman på denna problematik (7.5.2009). I samband med en brand i Abloy-fabriken i Joensuu (30.1.2009) sände myndigheterna endast ett nödmeddelande på finska till medierna. Med anledning av ett utsläpp vid Nestes raffinaderi i Borgå (24.7.2009) sändes på nytt ett enspråkigt finskt nödmeddelande till medierna. I samband med ett skottdrama i köpcentret Sello, Esbo (31.12.2009) riktades nödmeddelanden till medierna på både finska och svenska. Det svenskspråkiga nödmeddelandet förmedlades emellertid via televisionen först när faran i praktiken var över, vilket tyder på att samtliga medier fick nödinformationen på svenska betydligt senare än på finska.
Folktinget understryker att Inrikesministeriet har ett övergripande ansvar för nödmeddelandena på både finska och svenska. Folktinget föreslår därför att ministeriet översätter dylika brådskande nödmeddelanden till svenska. Folktinget betonar även det viktiga i att nödmeddelandena sänds ut samtidigt på båda språken.
3. Vad anser ni att Inrikesministeriet ska göra för att beakta de språkliga rättigheterna i polisens, räddningsväsendets, Gränsbevakningsväsendets och Nödcentralsverkets information, inkl. nödmeddelanden och andra myndighetsmeddelanden?
Folktinget föreslår att en hänvisning till 32 § 1 mom. i språklagen införs i den speciallagstiftning som reglerar nödmeddelandena. Därtill föreslår Folktinget att Inrikesministeriet utfärdar bindande anvisningar och ordnar utbildning för de myndigheter inom ministeriets verksamhetsområde som berörs av dessa bestämmelser.
Svenska Finlands folkting ber Inrikesministeriet beakta synpunkterna i detta utlåtande.
Helsingfors den 8 juni 2010
SVENSKA FINLANDS FOLKTING
Anna-Maja Henriksson
ordförande
Kristina Beijar
sakkunnig i förvaltningsärenden