Riksdagens förvaltningsutskott
Ärende: Utlåtande av Svenska Finlands folkting om regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om nödcentralsverksamhet (RP 262/2009 rd)
Hänv: Begäran om utlåtande av riksdagens förvaltningsutskott 26.3.2010
Grundläggande språkliga rättigheter och skyldigheter
Nödcentralsverksamheten omfattas av bestämmelserna i 17 § 2 mom. i grundlagen, enligt vilken det allmänna ska tillgodose den finsk- och svenskspråkiga befolkningens kulturella och samhälleliga behov enligt lika grunder. Enligt 2 § i språkkunskapslagen (424/2003) ska Nödcentralsverket genom att ordna utbildning och andra personalpolitiska åtgärder se till att personalen har tillräckliga språkkunskaper för att kunna sköta myndighetens uppgifter på det sätt som språklagen (423/2003) och andra lagar förutsätter.
Enligt språklagen har var och en rätt att använda finska eller svenska i kontakter med Nödcentralsverket (10 § 1 mom.), och verket ska självmant se till att individens språkliga rättigheter säkerställs i praktiken (23 § 1 mom.). Det behöriga ministeriet ska se till att information som är väsentlig för individens liv, hälsa och säkerhet samt för egendom och miljön ges på båda nationalspråken i hela landet (32 § 1 mom.).
Enligt statsrådets beslut (21.1.2010) är landet indelat i sex nödcentralskretsar. Av dessa är fyra nödcentralskretsar tvåspråkiga med finska som majoritetsspråk: Österbottens och Mellersta Finlands nödcentralskrets, Egentliga Finlands och Tavastlands nödcentralskrets, Nylands nödcentralskrets samt Östra och Sydöstra Finlands nödcentralskrets. Lagen tillämpas inte i landskapet Åland.
Enligt Inrikesministeriets beslut (9.3.2010) är Vasa, Åbo, Kervo samt Kouvola och Kuopio placeringsorter för nödcentralerna inom de tvåspråkiga kretsarna.
Nödcentralernas service på svenska
Statsrådet anger i sin redogörelse om nödcentralsreformen (SRR 3/2007 rd) att det i enstaka fall kan förekomma problem i utbudet av tjänster på de båda inhemska språken vid nödcentralerna. Statsrådet konstaterar vidare att det är problematiskt att Räddningsinstitutet finns i Kuopio, med tanke på att nya jourhavande som kan svenska behövs vid nödcentralerna i västra och södra Finland. Enligt statsrådet bör man därför utreda möjligheten att ordna svenskspråkig utbildning för jourhavande vid nödcentraler exempelvis i samarbete med någon svenskspråkig yrkeshögskola. Utöver detta lyfter statsrådet fram språkutbildning för personalen vid centralerna. Också riksdagens förvaltningsutskott konstaterar i sitt betänkande om statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen (FvUB 3/2008 rd) att det behövs utbildning för att tillgodose behovet av service på svenska.
Laglighetsövervakarna har fäst uppmärksamhet vid nödcentralernas bristande service på svenska under de senaste åren. Det har förekommit flera fall där ingen av de jourhavande på nödcentralerna har talat svenska, och dessa har uppmanat kunderna att tala finska. Denna problematik lyfts fram i Statsrådets berättelse om tillämpningen av språklagstiftningen 2009.
Folktinget noterar med tillfredsställelse, att statsrådet och riksdagens förvaltningsutskott har lyft fram det uppenbara behovet av svenskspråkig utbildning för jourhavande.
Språkliga konsekvenser
I propositionen ingår hänvisningar till grundlagens och språklagstiftningens bestämmelser om språkliga förpliktelser samt principiella ställningstaganden kring Nödcentralsverkets beredskap att ordna nödcentralsservicen på svenska. Språkliga konsekvenser behandlas i kapitel 3.2.
Folktinget betonar att det utöver detta ändå saknas en grundlig bedömning av lagförslagets språkliga konsekvenser och en diskussion om vilka åtgärder Nödcentralsverket avser vidta för att säkerställa den svenskspråkiga befolkningens lagenliga rätt till nödservice på svenska i praktiken. Folktinget avser exempelvis det uppenbara behovet av svenskspråkig utbildning för jourhavande. Folktinget hänvisar till statsrådets och förvaltningsutskottets ställningstaganden och konstaterar att svenskspråkig utbildning för jourhavande är en absolut förutsättning för att nödcentralerna ska kunna fungera på svenska i praktiken.
Folktinget diskuterade nödcentralsreformen med Inrikesministeriets räddningsöverdirektör Pentti Partanen 12.2.2010 och fick besked om att ministeriet planerar att ordna utbildning för jourhavande i anslutning till nödcentralerna inom de nya nödcentralskretsarna. Folktinget betonade då det viktiga i att det ordnas också svenskspråkig utbildning utifrån nödcentralernas behov av jourhavande som kan svenska. I den praktiska verksamheten bör det dessutom finnas beredskap att erbjuda kontinuerlig språkutbildning för jourhavande vid nödcentralerna.
Folktinget noterar med tillfredsställelse, att ministeriet har fattat beslut om att Vasa och Åbo utgör placeringsorter för två nödcentraler inom de nya kretsarna, detta eftersom de båda orterna är tvåspråkiga. Den svenskspråkiga befolkningen inom nuvarande Österbottens nödcentralskrets uppgår till 97 200 personer. Inom Egentliga Finlands nödcentralskrets är antalet svenskspråkiga 26 500. När det gäller Nylands nödcentralskrets kan ministeriets beslut om att koncentrera nödcentralsverksamheten till Kervo medföra vissa utmaningar för nödcentralens språkliga beredskap. I fråga om Östra och Sydöstra Finlands nödcentralsområde med en enda tvåspråkig kommun, Pyttis, inom kretsen behövs det sannolikt särskilda arrangemang för att tillgodose kommuninvånarnas språkliga rättigheter. Pyttis är redan i nuläget den ena tvåspråkiga kommunen inom en nödcentralskrets där nödcentralen finns i Kouvola.
Folktinget önskar ännu lyfta fram exempel på frågor som har betydelse för den språkliga beredskapen:
- att Nödcentralsverket beaktar behovet av personal med faktiska kunskaper i svenska vid rekrytering av ny personal
- att arbetspassen planeras så att svenskkunnig personal kan ta emot nödsamtal och handleda nödställda personer på svenska dygnet runt
- att det finns ett register över de jourhavandes språkkunskaper, så att nödsamtal på svenska styrs direkt till svenskkunniga jourhavande
- att nödsamtal i första hand styrs till nödcentralen på ifrågavarande område. Lokalkännedom samt finsk- och svenskspråkiga dialekter har betydelse inom nödcentralsverksamheten också i framtiden
- att digitala kartor uppdateras utan dröjsmål. Det kan finnas gator och vägar med samma namn på både finska och svenska inom de nya nödcentralskretsarna, och uppdaterade kartor är ett nödvändigt hjälpmedel inom verksamheten.
Folktinget ber förvaltningsutskottet skriva in i sitt betänkande att behovet av svenskspråkig utbildning för jourhavande bör åtgärdas med snabb tidtabell.
Utöver detta ser Folktinget det som angeläget att Inrikesministeriet i samarbete med Nödcentralsverket utarbetar en språkstrategi i syfte att säkerställa verkets språkliga beredskap i praktiken.
Folktingets synpunkter
Folktinget kommenterar i det följande förslaget till lag om nödcentralsverksamhet.
5 § Nödcentralsverkets ämbetsområde och enheter
Enligt 5 § 1 mom. utgör Nödcentralsverkets ämbetsområde hela landet utom landskapet Åland. Enligt de allmänna motiven är ämbetsområdet i enlighet med språklagen tvåspråkigt. I detaljmotiven till 5 § 1 mom. anges att Nödcentralsverket inte utgörs av nödcentraler som kan anses vara fristående och regionalt ansvariga eller höra till distriktsförvaltningen, utan av ”regionalt behöriga myndigheter”. Längre fram anges att nödcentralerna är verkets interna organ och i praktiken bildar Nödcentralsverkets ”nätverk av driftställen.”
Enligt Folktingets mening är den föreliggande definitionen inte entydig med avseende på nödcentralernas formella ställning.
Folktinget hänvisar till detta och ber förvaltningsutskottet skriva in i sitt betänkande att nödcentralernas formella ställning bör förtydligas.
Enligt de allmänna motiven finns det inom Nödcentralsverket ”inte regionala enheter som skulle bilda en regionförvaltning och vilkas språkliga ställning borde definieras på samma sätt som för närvarande.” (s. 17). Folktinget utgår emellertid från att nödcentralskretsarnas språkliga status är avgörande för exempelvis de behörighetsvillkor beträffande språk som gäller för tjänstemännen vid de enskilda nödcentralerna. Folktinget anser att det är angeläget att klarlägga denna sakfråga.
Folktinget ber förvaltningsutskottet skriva in i sitt betänkande att de nya nödcentralernas språkliga ställning bör klarläggas.
14 § Samarbetsmyndigheternas anvisningar och den landsomfattande samarbetsgruppen
Enligt 14 § 1 mom. tillsätter Inrikesministeriet en landsomfattande samarbetsgrupp för Nödcentralsverket i syfte att effektivera samarbetet mellan myndigheterna och serviceproducenterna. Genom förordning av statsrådet kan det enligt 14 § 3 mom. föreskrivas närmare om samarbetsgruppens uppgifter.
Folktinget framhåller det viktiga i att Nödcentralsverkets samarbetsgrupp har svenskspråkig representation.
Folktinget ber förvaltningsutskottet skriva in i sitt betänkande att Nödcentralsverkets landsomfattande samarbetsgrupp bör ha svenskspråkig representation och att detta fastställs genom förordning av statsrådet.
Övrigt
Folktinget uppvaktade Inrikesministeriets kanslichef Ritva Viljanen 21.1.2010. Folktinget fick besked om att ministeriet kommer att tillsätta en arbetsgrupp, som utreder hur språkliga rättigheter förverkligas när myndighetsmeddelanden ges. Ett syfte med arbetsgruppens arbete är att säkerställa språkliga rättigheter i alla situationer.
Folktinget noterar med tillfredsställelse att ministeriet vidtar åtgärder för att säkerställa befolkningens språkliga rättigheter när myndighetsmeddelanden ges inom ministeriets förvaltningsområde.
Svenska Finlands folkting ber förvaltningsutskottet beakta de synpunkter som ingår i detta utlåtande.
Helsingfors den 21 april 2010
SVENSKA FINLANDS FOLKTING
Anna-Maja Henriksson
ordförande
riksdagsledamot
Kristina Beijar
sakkunnig i förvaltningsärenden