Ärende: Justitieministeriets begäran om utlåtande OM 12/42/2006 12.2.2010
Hänv: Förslag till ny likabehandlingslag; Jämlikhetskommissionens betänkande
Allmän utgångspunkt
En kommission vid Justitieministeriet föreslår att tillämpningsområdet för likabehandlingslagen breddas, så att lagen gäller all privat och offentlig verksamhet. Enligt förslaget omfattar den nya lagen samtliga diskrimineringsgrunder, så att de motsvarar de diskrimineringsgrunder som anges i grundlagen samt beaktar regleringen på internationell nivå. Förpliktelserna gäller de statliga och kommunala myndigheterna, läroanstalterna och arbetsgivarna. De föreslagna bestämmelserna gäller alla personer som hör till Finlands rättskipningsområde.
Enligt förslaget ersätter en tjänst som diskrimineringsombudsman den nuvarande tjänsten som minoritetsombudsman. Utöver detta ersätter en likabehandlingsnämnd den nuvarande diskrimineringsnämnden och jämställdhetsnämnden.
Förslaget till ny lag om likabehandling
Diskriminering på grund av språk
Den föreslagna lagens syfte är att främja likabehandling och förhindra diskriminering i enlighet med de bestämmelser om förverkligande av likabehandling, som ingår i 1 §, 6 § och 22 § i grundlagen.
Folktinget hänvisar speciellt till 6 § 2 mom. i grundlagen och dess betydelse för det aktuella lagförslaget. Detta lagrum innehåller en förteckning över förbjudna diskrimineringsgrunder; ingen får utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av bland annat språk. Enligt gällande likabehandlingslag är diskriminering på grund av språk följaktligen förbjudet. Språk inkluderas likväl inte i den förteckning över förbjudna diskrimineringsgrunder som berättigar till gottgörelse.
I det aktuella lagförslaget ingår språk i förteckningen över förbjudna diskrimineringsgrunder i 10 § 1 mom. När det gäller nationalspråken finska och svenska finns det en hänvisning till språklagen i detaljmotiven till 25 §, som reglerar rätten att erhålla gottgörelse. Däremot anges det inte uttryckligen att ärenden som gäller diskriminering av nationalspråken i fortsättningen bedöms med stöd av den nya likabehandlingslagen. Folktinget frågar sig därför om lagberedningen avser att sådana diskrimineringsärenden kommer att bedömas med stöd av språklagen eller den nya likabehandlingslagen. Eftersom språklagen inte innehåller särskilda straffbestämmelser, så varierar rättsmedlen beroende på vilkendera lagen som tillämpas. Folktinget betonar det viktiga i att detaljmotiven förtydligas på denna punkt i syfte att undvika oklar rättstillämpning.
Enligt den föreslagna 10 § 2 mom. är diskriminering av flera än en orsak (flerfaldig diskriminering) förbjuden. Folktinget hänvisar till att ett exempel på flerfaldig diskriminering kunde vara diskriminering på grund av språk (svenska) och funktionshinder. Om svenska språket inte räknas med bland de diskrimineringsgrunder som berättigar till gottgörelse, kan detta innebära att en svenskspråkig person med funktionshinder har möjlighet att ansöka om gottgörelse endast med hänvisning till funktionshindret. Folktinget önskar ännu understryka det faktum att en del av nyfinländarna lär sig svenska som första språk, samtidigt som de är representanter för etniska minoriteter i vårt land.
Folktinget hänvisar till detta och ber Justitieministeriet klarlägga vilken ställning nationalspråken har i förhållande till likabehandlingslagens bestämmelser om förbud mot diskriminering på grund av språk och rätten till gottgörelse.
Positiv särbehandling
I förarbetena till 6 § 2 mom. i grundlagen anges att bestämmelsen om förbud mot diskriminering inte utgör ett hinder för nödvändig positiv särbehandling för att trygga den faktiska jämlikheten, dvs. åtgärder som förbättrar ställningen och förhållandena för en viss grupp (t.ex. kvinnor, barn och minoriteter).
Lagförslagets 13 § fastställer möjligheten till positiv särbehandling. Folktinget understryker att den föreslagna bestämmelsen har en central betydelse, eftersom den sannolikt ökar myndigheters och andra aktörers förståelse för att det kan behövas speciella åtgärder för att trygga den faktiska jämlikheten i vissa fall. Ett exempel på positiv särbehandling i fråga om nationalspråket svenska är att fem procent av alla nya medicinestuderande i landet antas årligen till en svensk studielinje vid Helsingfors universitet, eftersom universitetet svarar för att ett tillräckligt antal läkare med kunskaper i svenska utbildas för landets behov.
Folktinget konstaterar att den föreslagna bestämmelsen om positiv särbehandling har en central betydelse när det gäller myndigheternas förutsättningar att trygga de faktiska möjligheterna till likabehandling.
Tillsyn
Enligt 16 § 1 mom. i lagförslaget övervakar arbetarskyddsmyndigheterna tillämpningen av likabehandlingslagen, så att dessa har det huvudsakliga ansvaret för ärenden som gäller likabehandling och diskriminering på arbetsplatserna.
Folktinget hänvisar till att diskriminering på grund av språk (svenska) har förekommit inom arbetslivet. Folktinget har bland annat fått kännedom om ett ärende där en arbetsgivare inom den privata sektorn reagerade negativt på att två arbetstagare diskuterade informellt på svenska och därför förbjöd dessa att använda svenska (juni 2009).
Folktinget anser att det kan finnas behov av att se över möjligheterna att stärka diskrimineringsombudsmannens behörighet inom arbetarskyddet i framtiden.
Enligt 17 § 1 mom. i den föreslagna lagen om likabehandling övervakar diskrimineringsombudsmannen tillämpningen av lagen i andra situationer än sådana som avses i 16 § 1 mom.
Förslaget till lag om diskrimineringsombudsmannen
Ett separat lagförslag om diskrimineringsombudsmannen ingår i betänkandet.
5 § Samarbete
I lagförslaget har man inte direkt tagit ställning till var den nya tjänsten som ombudsman kunde inrättas. Däremot anges i detaljmotiven till 5 § att det finns möjligheter till nära samarbete i synnerhet med riksdagens justitieombudsman och hans kansli, ifall den nya tjänsten inrättas i anslutning till riksdagen.
Folktinget understöder förslaget om att inrätta en tjänst som diskrimineringsombudsman. Folktinget föreslår därtill i enlighet med sitt tidigare utlåtande till Justitieministeriet (31.3.2008), att den nya tjänsten som diskrimineringsombudsman inrättas i anslutning till riksdagen.
Folktinget understöder förslaget om att en tjänst som diskrimineringsombudsman ersätter den nuvarande tjänsten som minoritetsombudsman och föreslår att den nya tjänsten inrättas i anslutning till riksdagen.
9 § Diskrimineringsombudsmannens byrå
Enligt den föreslagna 9 § har diskrimineringsombudsmannen en byrå med ett tillräckligt antal föredragande samt andra tjänstemän och annan personal.
Folktinget anser att det bör finnas föredragande med särskilda kunskaper i svenska vid ombudsmannens byrå och föreslår därför att ministeriet ser över möjligheten att inrätta en tjänst som föredragande med utmärkta kunskaper i befolkningsminoritetens språk.
Folktinget ber Justitieministeriet se över möjligheten att inrätta en tjänst som föredragande med behörighetsvillkoret utmärkta muntliga och skriftliga kunskaper i svenska vid diskrimineringsombudsmannens byrå. Folktinget framhåller det viktiga i att också den nya likabehandlingsnämnden har svenskspråkig representation.
Övrigt
Folktinget ber Justitieministeriet komplettera de allmänna motiven med ett sammandrag om lagförslagets konsekvenser för landskapet Åland.
Folktinget framhåller slutligen det viktiga i att riksdagens grundlagsutskott ges möjlighet att pröva lagförslaget i förhållande till grundlagen, detta på grund av förslagets centrala betydelse för de grundläggande rättigheterna.
Helsingfors 9.4.2010
SVENSKA FINLANDS FOLKTING
Anna-Maja Henriksson
ordförande
Kristina Beijar
sakkunnig i förvaltningsärenden